The Time Traveler’s Wife – Tidsresenärens hustru

av Audrey Niffenegger

Oh Henry, that was wonderful!

(Eller egentligen: Oh Audrey…)

Det är så här en fempoängare skall kännas, nästan som efter riktigt bra sex. Jag är utmattad, tillfredsställd och halvsalig. Och lite förbannad. Förbannad för att boken tog slut, förbannad på Henry för att han fick Clare att vänta ett halvt j-vla liv, fast han sa åt henne att inte göra det.

The Time Traveler's Wife - Tidsresenärens hustru, Audrey Niffenegger, 2003 (2004 BBC Audiobooks Ltd)

The Time Traveller’s Wife är en bok om längtan. Om längtan efter varandra, längtan efter barn och om längtan efter normalitet och vanligt vardagsliv. Clare längtar efter Henry i hela sitt liv. Hon är sex år då hon hittar den nakne 36-årige Henry i gläntan där hon brukar leka. Under de följande 12 åren träffas de många (152) gånger där i gläntan vid Clares hem i Michigan. Sedan får Clare vänta, och längta, i två år tills de träffas i Henrys nutid. Henry träffar Clare första gången när han är 28, Clare är då 20.

Låter det rörigt, det är det, fast det är nog rörigare för Clare och Henry än vad det är för oss läsare. Varje kapitel (och ofta stycken) inleds med datum och ålder:

Friday, September 23, 1977 (Henry is 36, Clare is 6) och ibland enligt; Thursday, June 7, 1973 (Henry is 27, and 9)

Henry är den första person som diagnostiserats med Chrono-Displacement Disorder. Det här tycker jag är jätteskönt, att Niffenegger väljer att ge det hela en fysisk förklaring som beror på en genetisk störning, istället för de vanliga övernaturliga och/eller ”rymdstörningsrelaterade”-fenomen som är de vanliga när vi talar om tidsresor. Det är befriande att vi varken talar om galna vetenskapsmän, supermänniskor eller militära experiment. Historien är också befriad från de vanliga tidsparadoxproblemen. Henry kan inte styra sina tidresor, han kan inget ta med sig och han kan inte förändra något, i alla fall inget betydande. Det som sker, det sker, även om det ibland sker för att den tidsresande Henry står för skeendet.

Jag trodde ett tag att jag hade sett filmen, men efter lite imdbande kom jag fram till att det har jag inte. Så mina oerhört klara bilder måste bero på Niffeneggers tydliga bildspråk. Hennes personbeskrivningar är underbara, språket är poetiskt och historien till tårar gripande. Det är till och med trovärdigt.

Läs!

Eller lyssna, jag har lyssnat på The Time Traveler’s Wife på engelska med William Hope och Laurel Lefkow som ypperliga uppläsare.

Läs också vad andra har skrivit om The Time Traveler’s Wife – Tidsresenärens hustru:

Pocketblogg, Eli läser och skriver, I hyllan, Du är vad du läser

(2011-04-24)