Skip to content

Tack moster!

april 23, 2011

I min familj har det alltid lästs mycket och mina föräldrar var såklart en inspirationskälla när det gällde läsning, men den allra största inspirationen stod min moster Britt för. Jag var väldigt lyckligt lottad för moster var nämligen bibliotekarie!

Jag ville länge bli bibliotekarie, inte direkt något man skryter om när alla andra flickor vill bli flygvärdinnor, kassabiträden, hårfrisörskor eller andra livsviktiga och glamorösa yrken. Bibliotekarie lät verkligen inte lika tjusigt.

Nå, min moster var alltså bibliotekarie och jag växte därför upp där på nålfiltsmattan bland bokhyllor, dammiga böcker och fantastiska lässtunder på Högsbo Bibliotek. Min moster var en mycket duktig högläsare, dessutom spelade hon dockteater. All världens sagor spelades upp ovanför ett skynke med hjälp av oerhört fina handdockor, efteråt fick vi titta i/läsa böckerna och jämföra.

Min boksamling hemma växte snabbt i storlek, mycket tackvare alla de kasserade böcker som moster bar hem (och som mamma lagade så gott det gick). Jag misstänker faktiskt att hon ”kasserade” en del böcker bara för att ge dem till mig. Några av favoritböckerna finns fortfarande kvar. En skär elefant med guldprickar på var en riktig höjdare.

I första klass läste jag ”för bra” och fick som straff sitta med en bok i lärarrummet när de andra traglade sig igenom ”mor ror” och ”far är rar” med hjälp av bokstavslådor (åh, de såg ju så roliga ut de där lådorna), då hade jag börjat med kapitelböcker. Bland favoriterna fanns Nils Karlsson Pyssling, Mio min Mio och Ture Sventon. Mitt litteraturintresse snuddade sedan vid några Fem-böcker och ett par hästböcker om Britta och Prinsen för att rätt snart (allt för tidigt?) övergå till vuxenlitteratur. I nio års åldern plöjde jag fascinerat igenom Mina drömmars stad-serien efter att jag blivit lovad att få gå och se filmen om jag läste boken först. Min lycka var stor när moster tog med mig på bio för att se filmen, som hade premiär i oktober 1976. Böcker fanns det gott om i min familj  men bio var väldigt sällsynt. I rask takt följde därefter böcker som Den långa flykten, Sagan om ringen, Gormenghast-triologin och en massa Bo Baldersson-böcker om Statsrådet.

Kanske skulle jag ha stannat kvar i barn- och ungdomsboksvärlden lite längre så hade jag nog också läst Kitty, Kulla-Gulla och Anne på Grönkulla, men det är ju aldrig försent, eller hur? Kanske är det därför jag läser så mycket ”barnslig”-litteratur nu. I tonåren tog jag dock mitt förnuft till fånga och läste lite pubertetsporr i form av Hans-Eric Hellbergs Puss, Kram och Love Love Love.

Min älskade moster Britt gick bort, alltför tidigt, för 14 årsedan och jag är ledsen för att jag aldrig talade om för henne hur mycket hon betydde för mig och för mitt bokintresse eller vilken fantastisk inspirationskälla hon var.

Detta inlägg är en del av en bloggstafett för att fira Världsbokdagen.

Läs mer om stafetten hos följande bloggare:

och dagarna går…Ariels BokhyllaEli läser och skriverCan’t sleep, must readFiktiviteterBöcker böcker böckerMarias Bokbloggthe curious case of the booksTidnings Ida, Talk nerdy to meBokform,Boklesebloggen minBokomatenTvå träd i en bokskogMimmimaries böcker och annatInreda med böckerHavsdjupens salCiccis BokbloggBöcker etc.LingonhjärtaLyrans NoblesserOrd och inga visorEn full bokhylla är en rikedomenligt O

Annonser
12 kommentarer leave one →
  1. april 23, 2011 07:42

    men vilken fantastisk berättelse, jag blir lite tårögd faktiskt här på morgonkvisten. Jag älskar att höra folks berättelser om hur de läste som unga, eftersom jag inledde min boknördsbana välsigt sent. Och det är aldrig för sent! jag läser barn- och ungdomsböcker så det står härliga till.

  2. april 23, 2011 08:42

    Jag känner igen mig i din beskrivning över läsandet och har plöjt igenom många av de som du skriver om. Härligt att läsa!

  3. april 23, 2011 08:47

    Härligt att läsa om din inspirerande moster, nu är det din tur att inspirera till läsning!

  4. april 23, 2011 08:52

    Fint! Jag läste också för bra när jag började skolan, fick inte vara med och traggla och inte heller läsa högt ur läseboken. Jag minns dock inte om jag såg det som ett straff, men lite utanför kände jag mig.

    Och moster kan kanske läsa och känna sig stolt där uppe!

  5. april 23, 2011 09:11

    Så fint, så fint. Sitter här med en tår i ögat.

  6. april 23, 2011 09:29

    Härlig morgonläsning om läsning, tack. Jag läste Maria Gripe för första gången vid 48 års ålder och det var inte för sent 🙂

  7. april 23, 2011 16:46

    Vilket jättefint inlägg och hyllning till din moster. Jag är också väldigt imponerad att du läste hela Mina drömmars stad serien vid nio års ålder 🙂

  8. april 24, 2011 18:23

    Åh, vilket fint inlägg! Jag känner igen det så väl, min morfar introducerade mig i läsningen väldigt tidigt och jag började också läsa vuxenböcker innan jag blev tonåring. Men som flera sagt, det är inte försent och ungdomsböcker tror jag man kan läsa hela livet!

  9. april 26, 2011 08:40

    En jättefin berättelse. Vilken drömmoster!

  10. april 26, 2011 11:51

    Vilket fint inlägg! Härligt med en sådan moster! Jag läste också massor, men höll mig längre kvar i barnbokslandet. Är där fortfarande till stor del eftersom jag försöker skriva just barnböcker själv. 🙂 Inspirerande att läsa ditt inlägg!

Trackbacks

  1. Vad natten har att erbjuda « enligt O
  2. Bloggstafett in retrospect « enligt O

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: