Skip to content

Själakistan

februari 21, 2011

av Ann Rosman

Själakistan, Ann Rosman, 2010 (Damm Förlag)

Det här är Ann Rosmans andra bok och den är betydligt bättre än föregångaren Fyrmästarens dotter. Hennes berättarteknik har utvecklats, berättelsen känns mer koncentrerad och det är färre karaktärer att hålla reda på. Miljöbeskrivningarna är bra och som fd. Marstrandsbo är det mysigt att följa med på kullerstensgatorna, jag vet precis vilket hus som är fru Wilsons. Researcharbetet känns gediget och Ann blandar fakta med fiktion på ett underhållande och samtidigt trovärdigt sätt. Berättelsen växlar, på ett spänningsbyggande vis, mellan nutid och dåtid.

Dåtid: En liten pojke hålls inspärrad och undangömd av sin familj.

Nutid: En skolklass på utflykt gör en hemsk upptäckt. Liket efter en kvinna i medeltida kläder och utan huvud påträffas vid den gamla Offerstenen. Strax därefter får fru Wilson i sin trädgård sitt livs chock när hon får syn på huvudet, högst upp på en spaljé med rosor och luktärter.

Karin Adler och kollegorna Folke och Robert vid Göteborgspolisen får hand om fallet. Kvinnan vid Offerstenen visar sig ha tillhört en grupp medeltidslajvare som ägnat sig åt rollspel vid den avsides belägna Sankt Eriks park på Marstrandsön. Att man har att göra med en mycket kyligt kalkylerande gärningsman står klart när den rättsmedicinska undersökningen slår fast att den huvudlösa kroppen inte hör ihop med det påträffade huvudet.  Man befarar då att det kan finnas fler offer, och ganska snart får de via polisen i Trollhättan upplysningar om ännu ett makabert fynd. En kvinnokropp utan huvud, styckad. I närheten av en grupp medeltidslajvare. DNA-prover visar dessutom att de båda kvinnorna med all sannolikhet är systrar …

Den här är spännande och med en skön ‘skynda-skynda-upplösning’. Det kanske är lite väl många otroliga sammanträffanden, men så stötte hon ju också på en del sådana i sitt researcharbete, vilket framgår i det trevliga efterordet.

Uppläsningen
I min recension av Fyrmästarens dotter var jag ganska missnöjd med Mirja Turestedts uppläsning. Den här gången fungerar det bättre. Jag uppfattar det som att Mirja inte läser in lika mycket känslor/tonfall i replikerna.  Vad som inte fungerar är, att hon gett karaktärerna olika röster, men blandar ihop dem. Riktigt irriterande!

Betyg för uppläsningen blir 

(2011-01-25)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: