Skip to content

Människohamn

januari 10, 2011

av John Ajvide Lindqvist

😀 😀 😀

Anders och Cecilia har förlorat sin dotter. Efter två år återvänder Anders till ”brottsplatsen” en enskilt belägen ö på östkusten. Det visar sig att Anders dotter inte är den enda som har försvunnit, ön bär på en hemlighet. En hemlighet som det är farligt att veta om.

Som vanligt i John Ajvide Lindqvists böcker är inte verkligheten vad vi förväntar oss att den skall vara. Andra krafter råder, mörka krafter. Och vad tycker jag då om detta? Människohamn pendlar mellan en 3:a och 4:a. Detta är en bladvändare även om jag är inte jätteförtjust i själva grundstommen i historien. Den känns ogenomtänkt, eller kanske inte ogenomtänkt men trots att vi får veta hur läget/fenomenet uppstått så känns det inte som att jag får en ”naturlig” förklaring till vad som händer och varför det händer. Det kanske är möjligt att man inte kan vänta sig en sådan naturlig förklaring till denna typ av berättelse, men det är ändå något som saknas. Mörkret skall ha en förklaring, och det skall finnas en lösning. Vampyrerna skall kunna dödas med hjälp av en påle genom hjärtat eller en silverkula. Traditionen kräver det.

Människohamn, John Ajvide Lindqvist, 2009 (Ordfront)

Pappa, vad är det där? På isen?

Det är en strålande vinterdag. Högst upp i Gåvastens fyr står Anders med sin sexåriga dotter Maja. Isen ligger snötäckt så långt ögat kan nå och Anders kan inte se något speciellt där hans dotter pekar.

Maja går för att undersöka och fem minuter senare börjar mardrömmen. Trots att det inte finns någonstans där Maja kan försvinna, är det just det som händer. Hon försvinner. Spårlöst. Anders och hans hustru Cecilia har inte längre något barn.

Det lyckliga livet på ön Domarö i Roslagens skärgård är slut. Bara förtvivlan och skilsmässa återstår.

Ett par år senare återvänder Anders till ön, nersupen och deprimerad men fast besluten att leva. Då nås han av ett meddelande som tänder ett vansinnigt hopp: Maja finns ännu i världen, på en plats där han inte kan nå henne.

Ett sökande tar sin början. Det kommer att föra Anders till Domarös hemlighållna förflutna, mot havets mörka hjärta. Genom avgrunden måste han gå för att finna den han älskar. Om det nu verkligen är hon.

En mopedmotor hörs i skogen om nätterna. Brevlådor vandaliseras och hus brinner. Havet kastar sig mot klipporna. Någon hatar oss.

Människohamn är en saga om kärlek, hat och magi. Det är berättelsen om de dolda krafter som har skapat skärgården.

Uppläst av författaren.

Annonser
One Comment leave one →
  1. januari 23, 2011 14:27

    Jag älskade denna bok!

    //Anna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: