Skip to content

Men inte om det gäller din dotter

november 23, 2010

av Jan Guillou

🙂 🙂 🙂
Jag har ett väldigt komplicerat förhållande till Jan Guillou (vilket jag förmodligen inte är ensam om). Det är inte så att jag tycker illa honom, jag tycker bara att han är lite… självgod… pompös… arrogant… Men jag tycker också att han är skicklig och han verkar att med tiden ha fått en viss självdistans, som jag gillar. Sen är det ju det här med spionromanerna, Hamiltongrejerna, jag tycker att de är tråkiga. Jag erkänner att det var väldigt längesedan jag läste en Hamiltonbok, men jag tyckte inte om den. Jag tror att det var Coq Rouge.

Och så nu den här, som ju är en fristående fortsättning.

Men inte om det gäller din dotter, Jan Guillou, 2008

Efter tretton år i exil återvänder viceamiral Carl Gustaf Gilbert Hamilton till Sverige för att få resning i livstidsdomen. Genom sin gamle vän Erik Ponti hamnar han nu i ett nytt umgänge, där de närmaste vännerna är förre översten i Främlingslegionen, Pierre Tanguy, och hans fru polisöverintendent Ewa Tanguy.

Både Hamilton och Tanguy är fullständigt övertygade om att de aldrig mer i livet kommer att lyfta ett finger när det gäller militära insatser utomlands. Men det nya behagliga, fridfulla livet vänds helt över ände den dag en familjekatastrof drabbar dem.

I Jan Guillous roman Men inte om det gäller din dotter möter storpolitiska intriger högst privata relationer och vävs ihop till en andlöst spännande historia.

Jag är positivt överraskad! Storyn är bra, det är spännande, fartfyllt och till och med lite humoristiskt, sen vet jag inte hur realistiskt det egentligen är, men det har ingen betydelse. Det är roligt när karaktärer från andra böcker dyker upp; Erik Ponti (som väl är Jan Guillous alter ego) och Pierre Tanguy som jag känner igen från Ondskan; och Anna Holt som ju också används av Leif GW Persson. Om jag skulle bedöma boken enbart efter berättelsen så skulle betyget bli en fyra.

Men så är det det här med språket och Guillous skrytsamhet. Vem använder ord som konkludera? ”…konkluderade Hamilton.” Jag vet att Jan Guillou är vinkännare och älskar viner, men alla dessa fina viner tillför inte historien något. Och att använda franska fraser kring de fransktalande karaktärerna är helt ok, men förövrigt tillför inte heller de något till berättelsen. Det irriterar mig och får bara Guillou att verka som en viktigpetter. Slutbetyget blir alltså en trea.

Jag har lyssnat på boken med Tomas Bolme som uppläsare.
(2010.11.21)

Annonser
No comments yet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: