Mitt läsår [!] inleddes i alla fall av en klar femma. Stephen Kings 11/22/63 var en bok helt i min smak. Lagom mix av sanning och (science) fiction av typen; det skulle kunna hända, det skulle kunna vara sant. Okej, en liten dos av overklighet kanske smög sig in men ändå, det kanske skulle kunna… Jag hoppas verkligen att jag verkligen tar mig i kragen och skriver en recension av den.

Problemet var att jag tyckte att den var så bra att jag först inte kunde läsa någonting efter den. Allt verkade blekt och trist. Jag läste lite här och läste lite där, lyssnade lite hit och lyssnade lite dit… Till slut gav jag upp och hade något dygns läsvila. Men sen har det rasat på bra, bortsett från den där Viveca Sten-boken då (I de lugnaste vatten), det går så trögt. Det är inte det att det är dåligt, det är bara ointressant. Kanske är svensk-semesterort-vid-havet-deckare inte något för mig, åtminstone inte just nu.

Nu skall jag väl se om jag kan få lite ordning här på bloggen, uppdatera lästlistor, checka av hur det gick med utmaningarna förra året, kanske något slags sammanfattning av 2011 och annat bloggstök.

Medan jag väntar läser och lyssnar jag i ett rasande tempo. Fem avslutade böcker hittills i år. Just nu Time and Again av Jack Finney, som Stephen King anser vara den bästa tidsreseromanen. Och när Kingen rekommenderar då måste jag ju läsa.

Att blogga från mobilen funkar för korta inlägg, men att göra mer avancerade saker känns inte aktuellt. Skulle ju kunna använda TVn men bloggande känns lite för privat för att göra på 46″ i vardagsrummet. Kanske fånigt men så är det.

Dessutom har jag varit upptagen, inte bara med julen, utan också helt uppslukad av Stephen Kings 11/22/63. Fantastisk läsning!

Återkommer så småningom med diverse summeringar och sådant som hör dessa tider till.

Jag skulle kunna göra det otroligt enkelt för mig och bara säga att läs En bok om dagens recension av den här boken så får du veta precis vad jag tyckte om den, men okej en liten kommentar kan jag ju slänga in:

Jag hade egentligen ingen speciell lust att läsa den här boken, den var med bland några pocketböcker som jag bytt till mig av en jobbarkompis. Att det blev just den jag började med var ren slump. Skeptisk var jag i alla fall, men så bra den är! Ren feelgood som, trots allt det mörka, framkallar flera sköna skratt och kräver att man har näsdukar i närheten att torka tårarna med.

Konsten att tala med en änkling, Jonathan Tropper, 2010 (Gilla Böcker)

”Jag hade en fru. Hon hette Hailey. Nu är hon borta. Och jag med.”

Bokbrus prisade Hundpojken och jag lockades av ämnet.

Hundpojken, Eva Hornung, 2011 (Bonnier)

4-årige Romotjka överges (?) av sin mamma och styvfar, för att överleva tvingas han leta mat på gatorna. Han adopteras av en alfatik och lever tillsammans med hundflocken under en kyrkoruin i kanten av en soptipp i Moskva. Efter en tid kommer tiken hem med ytterliggare ett barn, en liten bebis.

Det här var en ganska mysig bok, trots sitt i grund och botten tragiska ämne och naturligtvis fäller jag en och annan tår. Det konstiga är att jag, trots den misär som barnen lever, i vill jag att de ska få fortsätta leva så, är ett liv på barnhem verkligen bättre?

Uppläsare var Jonas Malmsjö. Betyg:

Bokkommentarer blir då något slags light-variant av bokrecensioner. Kommentarer för mig själv (och den som vill läsa naturligtvis) om vad boken handlar om och kort om vad jag tyckte. Allt för att bli av med den prestationsångest jag drabbats av, och som lett till att det inte recenseras alls på den här bloggen.

Det finns sämre sätt att fira viktiga datum på.

Och den (boken) är riktigt bra!