Livet går vidare. Och det fungerar. Jag har kvar honom som vän. Jag vet faktiskt inte om jag vill att det skall bli ”vi” igen. Ibland vill jag, ibland inte. Jag vill ju vara kär, helst skulle jag nog vilja att vi blev riktigt kära igen, sen, senare, längre fram. Jag ville ju så gärna att det skulle fungera. Men sanningen är ju att jag inte är kär i honom. Men jag tycker oerhört mycket om honom, han kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Just därför är det viktigaste för mig just nu att få behålla honom som vän.
Jag kände länge att han distanserade sig från mig, att han kände att han inte vill släppa mig för nära in på, för att jag inte skulle/skall tro att ”vi håller nog på att bli ihop igen”. Jag ville ju verkligen inte skiljas.
Omgivningen reaktioner, och uppförande, har varit nästan mer jobbiga än våra egna. De har väldigt svårt att förstå att vi kan umgås utan att ”det är något” eller att vi/han/jag vill att det skall bli något. Vi är helt enkelt underliga, samtidigt som de säger att det är ”så FINT att vi har en så bra relation”.
Han träffade en annan för några månader sedan. Det kändes väldigt konstigt, det gjorde ont i magen och jag blev glad när det tog slut. Efter det hade han en flirt med en gammal bekant som han alltid har haft ett gott öga till. Det bekom mig inte speciellt, förmodligen för att jag ”visste” att det aldrig skulle bli något allvarligt.
Jag hoppas verkligen att jag kan bli så stark och så klar med honom att jag kan unna honom kärlek, för det är han värd. Och jag vill ju också ha kärlek. Vara kär och få fjärillar i magen.
Själv har jag haft ett par småflirtar, utan fjärilar. Det är roligt att känna sig uppskattad och attraktiv, men mer känslor har det inte varit. Men det var trevligt med sex.
För ett par veckor sedan var jag och exmaken på samma fest, i fyllan och villan ”råkade” han följa med mig hem. Alla barnen var vakna när vi kom hem, kanske inte så bra… Han stannade över och vi hade sex som jag tyvärr inte minns så mycket av (illa!). Morgonen efter smet han hem, med svansen mellan benen, kändes det som. Och jag tänkte att nu är det kört. Nu kommer han definitivt att ta avstånd. Men det har gått bra, jag känner inte att jag vill klänga mig fast och det känns inte som om han har backat. Vi hade sex, inget mer. Han är fortfarande min vän.
