En granne frågar mig hur jag har det nu. Hur känns det?
Jag svarar att jag vet inte riktigt, jag kan inte se någon egentlig skillnad;
Jag är ensam med barnen på veckorna, fast det var meningen att de skulle vara hos sin pappa varannan vecka.
Jag umgås med min man på helgerna, vi pratar i telefon i veckorna.
Helgen som gick var jag och mannen på:
1. Lilltösens ridning.
2. Handlade
3. Sålde vår gamla bil.
(Sen åkte jag hem för att duscha)
4. Hela familjen, plus väninnan My, var hos Maken för att äta middag.
5. Dagen efter var vi på middag hos farmor och farfar.
6. Sedan kaffe hemma hos mig, medans barnen plockade ihop sina grejor inför första veckovistelsen hos pappa.
Den enda egentliga skillnaden är väl att jag ställer större krav på honom nu. Saker som det alltid varit självklart att jag gjort/köpt/ordnat får han ta större ansvar för.
Just idag/nu/denna veckan känns det här ganska bra.
Fast jag saknar närhet.
Nu har jag inte hängt med känner jag! Kansk ska ta mej tid att läsa igenom din blogg riktigt!
Är ni nyskilda?
Har skummat igenom inläggen under kategorin skilsmässa och ja ni var ju skilda.
Jag vet .det är superjobbigt ,inte första två åren som soc sa till dej men första året tyckte jag var vidrigt! Och då var det jag som ville skiljas.Sedan började det att funka dugligt och nu rullar det bara på..