Vad är jag egentligen? Tjej? Kvinna? Tant? Fruntimmer? Kärring? Bitch?
Det här funderade jag över när jag skulle utforma bloggens titel.. Hur beskriver jag mig själv bäst?
Tjej - nja. När jag hör ordet tänker jag mig någon 14-25 år, jag skulle gärna vilja beskriva mig som tjej. Och när jag pratar om och med mina kompisar så är jag tjej!
Kvinna - Jo, självfallet, är jag kvinna. Men att beskriva mig som kvinna blir mer Quinna. Jag ser kurvor à la Zorn, eller en Femme Fatal och det är jag inte, även om jag gärna skulle vilja.
Tant - Nej, jag vill inte!
Hellre är jag så ett fruntimmer. Jag ser Gunilla Dahlgrens ”Lilla Fruntimret” framför mig. Och ja, okej, om tio år.
Kärring - Ja, det är jag, ju. Fast inte hela tiden.
Bitch - Ja. Egentligen skulle jag önska att jag var lite mera bitch. Bitch har för en del en negativ klang, men för mig betyder det verkligen Babe In Total Control of Herself. Dvs. en kaxig brud som inte tar skit och vågar stå för vem hon är. Kanske inte alltid så snäll, men rak. Jo, jag skulle vilja vara mera bitch.
Så då blev det donna. För mig är en donna både kvinnlig, stark och oberoende. Både sexig älskarinna och mamma. En donna kan också vara svag och behövande. Ja, donna är jag, nog.
Kärt barn har många namn….